Ett mörkt täcke lade sig över de tysta gatorna i Stockholm. Den visslande vinden var det enda som kunde höras när den piskade de stora trädkronorna.

Kajsa låg i sin stora säng iklädd sitt rosa nattlinne. En plötslig rörelse med hela kroppen fick henne att hastigt vakna upp och sträcka på sig. Hon tittade ut genom fönstret och såg att det fortfarande var kolsvart ute. Med en stor suck reste hon sig upp och begav sig ned mot köket för att ta sig ett glas vatten.

Ett knarrande ljud hördes när hennes nakna fötter nuddade det sista trappsteget. Hon struntade i att tända taklampan till vardagsrummet och såg sig inte för var hon gick.

- Aj fan! Pep hon till då hon slog i vänstra foten på det hårda soffbenet.

Haltande steg hon in i köket, tände lampan och greppade tag om ett smutsigt vattenglas som stod på diskbänken. Hon öppnade kylskåpet och tog ut en liten ostmacka som hon hade köpt på pressbyrån tidigare under dagen. Innan hon släckte lampan för att bege sig upp till sovrummet med sin midnattslunch, gjorde hon det hon alltid brukade göra innan hon lämnade köket, nämligen att titta till spisen för att se om den var avstängd.

Med täcket upp till huvudet, sträckte hon sig mot fjärrkontrollen och satte igång kanal 4 för att titta på nyheterna. Reportern varnade alla i Stockholm att hålla sig inne på kvällarna eftersom en mördare hade rymt från fängelset.

Kasja skakade på huvudet och tänkte för sig själv att det aldrig har hänt något när en mördare var på fri fot så varför ska det hända något nu.

Hon stängde av tv:n och la ifrån sig den tomma tallriken som ostmackan legat på.

En timme passerade när det plötsligt hördes en duns nere i vardagsrummet, ungefär som om någon skulle kasta en studsboll i golvet. Tysta fotsteg närmade sig sakta Kajsas sovrum.

En kylig andedräkt fick den tungt sovande kvinnan att rysa till. En iskall våg av obehag fyllde hennes kropp med rädsla, fullt omedvetande om vad som stod vid sidan av hennes säng. Hon slog upp ögonen långsamt när hon kände en hand på sitt vänstra lår, följt av en kraftig smärta. Skrikandes kollade hon ner mot sitt ben som nu hade färgats rött av det som tordes sticka henne. Men skriket förvandlades till en förvånad min när hon såg en lång, maskerad man med en blodig kniv i högerhanden.

Snabbt kastade hon sig ner på golvet för att kravla sig ut ur sovrummet och få tag på hjälp. Men var skulle hon få tag på hjälp vid denna tid? Alla sov och telefonen var utom räckhåll nere i vardagsrummet.

Chokad och nu kritvit i ansiktet av det djupa såret var hon framme vid det första trappsteget. Hon slängde en snabb blick bakåt för att se om mannen följde efter. Han kunde inte bli sedd någonstans. Allt Kajsa kunde hoppas på nu var att komma fram till telefonen. Ett mörkt skratt följt av ett par knarrande fotsteg hördes från sovrummet.

Vågen av obehag höjdes enormt i Kajsas kropp då hon såg vad mannen gjorde. Han lade sig ner på marken och började kråla sakta mot henne, skrattandes. Kniven låg förmodligen kvar i sovrummet eftersom Kajsa inte kunde se den i hans hand. Han greppade tag i hennes ben och tryckte handen mot hennes sår. Hon skrek av smärta i hopp om att andra grannar skulle höra henne.

Med ett bredd leende på läpparna, lyfte han upp Kajsa och skakade om henne så hårt att hon började må illa. Blodet forsade ner från hennes vad och samlades i en röd pöl på trägolvet. Mannen släppte taget om henne och hon föll handlöst ner på det hårda nerblodade golvet. Hon ville skrika men med tanke på det kraftiga nedslaget började hon hosta blod istället.

Mannen gick in i sovrummet och hämtade kniven, precis som Kajsa trodde.

Väl framme vid den svårt sårade kvinnan satt han kniven mot Kajsas bröst och borrade långsamt ner den. Han lät den sitta kvar ett litet tag innan han drog ut den och borrade sedan in den på nytt. Kajsa försökte att skrika på nytt men munnen fylldes av den röda färgen som rann ner längts mungiporna. Hon hostade till och kände av det sista andetaget innan ögonen slocknade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jonas satt som vanligt på McDonalds tillsammans med sin kollega, och sipprade i sig det sista av sin smoothie. Han tittade upp mot sin kollega Pernilla som satt och pillade med sitt långa mörkbruna hår. - Är du säker på att du inte vill ha något at...